Under några år har möjligheterna till färgmätning av tryckfärger blivit allt enklare och billigare. Därför tror man ofta att det är enkelt, billigt och framför allt mycket exakt att mäta tryckfärger. Och det även med olika märken och generationer av mätinstrument. Är detta sant?
Om man tittar på viss forskning verkar detta inte nödvändigtvis vara fallet. IFRA kräver t.ex. att när man mäter BCRA-keramikplattor ska skillnaderna i färg mellan olika mätinstrument vara lägre än Delta-E 0,3 bör vara. I verkligheten såg det dock annorlunda ut. I en undersökning av Nussbaum hade 8 av 9 mätningar ett Delta-E större än 2,0. I en undersökning av Wyble & Rich låg avvikelserna mellan Delta-E 0,76 och 1,68. Men varför är avvikelserna så stora?
Å ena sidan skiljer sig mätinstrumenten åt i fråga om hur de belyser de ytor som ska mätas. Detta är viktigt i två avseenden: Å ena sidan kan mätningarna, beroende på materialet, skilja sig mycket åt om t.ex. ljuset från endast en ljuskälla sänds ut på mätytan och mäts. Om t.ex. en mätanordning har endast en lampa som lyser i en 45 graders vinkel på mätytan och dess reflektion mäts, kan mätningen avvika med upp till Delta-E 3,0 om man bara vrider mätanordningen runt sin egen axel. Om en vänsterhänt person och en högerhänt person mäter samma plattor med samma mätinstrument kan mätningen bli helt annorlunda helt enkelt på grund av att mätinstrumentet hålls på olika sätt och att plattorna belyses i olika vinklar.
Lösningen på detta: Flera ljuskällor fördelas i en mätanordning eller, i bästa fall, belysningen sänds ut direkt i en cirkel i en vinkel på 45 grader för att minimera sådana effekter.
Belysningsmedlen
Men belysningssättet spelar också en roll. Förr i tiden användes främst volframlampor för belysning, vilket visserligen var en bra Spektrum Deras spektrum förändras dock avsevärt under lampans livslängd, särskilt i UV-området, och kan därför leda till felaktiga mätningar. Dessutom finns problemet att ett färskt tryck från tryckpressen med fortfarande våta färger har en betydligt högre Glamour- och reflektionsfaktor, det vill säga samma tryck när det levereras till kunden en vecka senare. Dessa skillnader i glans har hittills eliminerats så långt det varit möjligt med hjälp av polariserande filter.
Eftersom den nya D50 Belysningsstandarden ISO 13655:2009 anger en belysning med D50 neonrör, men dessa passar inte riktigt in i praktiska mätinstrument. Därför bör olika belysningsförhållanden definiseras: M0, M1, M2 och M3.
M0 är den traditionella volframbelysningen som t.ex. i I1 Pro eller i DTP 41 eller DTP 70 utan UV-filter och utan polarisationsfilter.
M2 beschreibt das selbe, aber mit UV-Cut Filter, wie er z.B. im I1 Pro UV-Cut zum Einsatz kommt. Vorteile des UV-Filters: harmonische Ergebnisse auch bei Papieren mit optischem Uppvärmningsmedel. Nachteil: Typische Produktionspapiere enthalten heute teilweise viele Optiska vitmedel.som får papper att se vitare ut genom att absorbera UV-ljus och reflektera det som blått ljus. Papper kan alltså se helt identiska ut under UV-strålning, men extremt olika ut i dagsljus eller under D50. I praktiken betraktas tryckta produkter nästan aldrig under UV-skyddade förhållanden.
M3-mätare har både ett UV-filter och ett polariseringsfilter.
M1: M1-läget uppnås genom att använda en D50-ljuskälla enligt specifikationerna för ISO 3664:2009 används. Eftersom de mätinstrument som används i LEDEftersom D50-spektrumet ännu inte kan återges heltäckande och neonrören helt enkelt är för stora, använder vissa tillverkare av mätinstrument ett knep för att hjälpa sig själva: Å ena sidan avger de D50-ljus utan UV-komponenter för att uppnå en så harmonisk mätning som möjligt. Å andra sidan avger de endast UV-ljus för att kunna mäta effekten av de optiska vitmedlen. Eftersom ingen LED för närvarande kan avge rent UV-ljus, men papperet ändå belyses av omgivande ljus, vilket skulle förfalska resultatet, använder vissa ett trick: de mäter UV-snittet och den dåliga UV-varianten med hög hastighet på ett kvasiflickande sätt och beräknar ett resultat som skulle motsvara belysning med D50-ljus.
Slutsats: Mätningar med olika mätinstrument är för närvarande fortfarande mycket opålitliga och motsvarar inte de låga toleranser som krävs, eftersom glans, UV-komponenter och spektrala brister och degenerering av belysningsmedlen utgör svårigheter. Det finns dock lovande metoder för att kunna kompensera dessa svårigheter, om inte eliminera dem, i framtida generationer av mätinstrument.
Fler artiklar i ämnet:
Alla D50 är inte likadana: standardljus och ISO3664:2009
Sedan 2009 har tryckerier och Bevisdienstleister vermehrt auf eine neue D50 Lichtnorm: Der ISO 3664:2009. In dieser Norm ist festgelegt, wie das neue D50 Standardljus ser ut, under Bevis och tryckprodukter kan harmoniseras med varandra. Och en nyhet märks direkt under provtrycksprocessen: det nya standardiserade ljuset innehåller UV-komponenter som reagerar med de optiska vitmedel som ofta används i offsetpapper. Resultatet: I pressrummet ligger ett gulaktigt, blekt provtryck bredvid ett blåvitt, glödande tryckark. Varför är det så? Standarden kom som en stor överraskning och togs emot dåligt inom branschen.Läs mer på
Provet är mycket mörkare än bilden på min bildskärm. Varför är det så?
i dina händer. "Beviset på bilden är mycket mörkare än vad bilden på min bildskärm ser ut. Varför är det så? Och vad ska jag göra nu?" Det finns många möjliga orsaker till att det finns en skillnad mellan provbilden och bildskärmen, t.ex: Bildskärmen är inte kalibrerad Endast kalibrerade bildskärmar kan visa färger på ett korrekt sätt. Om jag köper en billig bildskärm och ansluter den till min dator kommer jag definitivt inte att kunna se äkta färger. Som tumregel gäller att endast en hårdvarukalibrerad bildskärm har en chans attLäs mer på
Standardljus och metameriseffekt
är bara så bra som belysningen under vilken den betraktas. Att bara gå till fönstret eller tända ljuset i skymningen hjälper inte: vid fönstret, mellan december och juli, mellan kl. 8.00 och 20.00, mellan molnigt och soligt, finns det en enorm skillnad i belysning som gör det omöjligt att göra någon färgbedömning. Och den som tänder ljuset tänder vanligtvis en glödlampa med 2700 Kelvin en - eller ännu värre: en energisparlampa som på något sätt lyser i vissa spektrum ... en katastrof!Läs mer på
1 svar på ”Wie genau kann Druckfarbe denn gemessen werden?”