Under några år har möjligheterna till färgmätning av tryckfärger blivit allt enklare och billigare. Därför tror man ofta att det är enkelt, billigt och framför allt mycket exakt att mäta tryckfärger. Och det även med olika märken och generationer av mätinstrument. Är detta sant?
Om man tittar på viss forskning verkar detta inte nödvändigtvis vara fallet. IFRA kräver t.ex. att när man mäter BCRA-keramikplattor ska skillnaderna i färg mellan olika mätinstrument vara lägre än Delta-E 0,3 bör vara. I verkligheten såg det dock annorlunda ut. I en undersökning av Nussbaum hade 8 av 9 mätningar ett Delta-E större än 2,0. I en undersökning av Wyble & Rich låg avvikelserna mellan Delta-E 0,76 och 1,68. Men varför är avvikelserna så stora?
Å ena sidan skiljer sig mätinstrumenten åt i fråga om hur de belyser de ytor som ska mätas. Detta är viktigt i två avseenden: Å ena sidan kan mätningarna, beroende på materialet, skilja sig mycket åt om t.ex. ljuset från endast en ljuskälla sänds ut på mätytan och mäts. Om t.ex. en mätanordning har endast en lampa som lyser i en 45 graders vinkel på mätytan och dess reflektion mäts, kan mätningen avvika med upp till Delta-E 3,0 om man bara vrider mätanordningen runt sin egen axel. Om en vänsterhänt person och en högerhänt person mäter samma plattor med samma mätinstrument kan mätningen bli helt annorlunda helt enkelt på grund av att mätinstrumentet hålls på olika sätt och att plattorna belyses i olika vinklar.
Lösningen på detta: Flera ljuskällor fördelas i en mätanordning eller, i bästa fall, belysningen sänds ut direkt i en cirkel i en vinkel på 45 grader för att minimera sådana effekter.
Belysningsmedlen
Men belysningssättet spelar också en roll. Förr i tiden användes främst volframlampor för belysning, vilket visserligen var en bra Spektrum aussendeten, deren Spektrum sich aber insbesondere im UV-Bereich über die Lebenszeit der Lampe stark veränderte und daher zu Fehlmessungen führen konnte. Und zudem ist noch das Problem vorhanden, daß ein frischer Druck aus der Druckmaschine mit noch nassen Farben einen deutlich höheren Glamour- und Reflexionsfaktor hat, also derselbe Druck, wenn er eine Wocher später beim Kunden angeliefert wird. Diese Glanzunterschiede wurden bislang über Polfilter möglichst eliminiert.
Eftersom den nya D50 Belysningsstandarden ISO 13655:2009 anger en belysning med D50 neonrör, men dessa passar inte riktigt in i praktiska mätinstrument. Därför bör olika belysningsförhållanden definiseras: M0, M1, M2 och M3.
M0 är den traditionella volframbelysningen som t.ex. i I1 Pro eller i DTP 41 eller DTP 70 utan UV-filter och utan polarisationsfilter.
M2 beskriver samma sak, men med UV-Cut-filter, som till exempel används i I1 Pro UV-Cut. Fördelar med UV-filtret: harmoniska resultat även på papper med optiska ljusare. Nackdel: Typiska produktionspapper innehåller numera ibland många Optiska vitmedel.som får papper att se vitare ut genom att absorbera UV-ljus och reflektera det som blått ljus. Papper kan alltså se helt identiska ut under UV-strålning, men extremt olika ut i dagsljus eller under D50. I praktiken betraktas tryckta produkter nästan aldrig under UV-skyddade förhållanden.
M3-mätare har både ett UV-filter och ett polariseringsfilter.
M1: Der M1 Modus wird erreicht, indem eine D50 Lichtquelle gemäß den Spezifikationen von ISO 3664:2009 verwendet wird. Da die in Messgeräten verwendeten LEDs aber noch nicht in der Lage sind, das Spektrum von D50 umfassend wiederzugeben, und Neonröhren einfach zu groß sind, behelfen sich manche Messgerätehersteller mit einem Trick: Sie senden auf der einen Seite D50 Licht ohne UV-Anteile aus, um eine möglichst harmonische Messung zu erreichen. Und zum anderen senden sie möglichst nur UV-Licht aus, um den Effekt der optischen Aufheller zu messen. Da derzeit keine LED in der Lage ist, sauberes UV-Licht auszusenden, sondern das Papier durch Nebenlicht immer noch erhellt wird und so das Ergebnis verfälscht würde, arbeiten manche mit einem Trick: Sie messen in hohem Tempo quasi flackernd permanent UV-Cut und die schlechte UV-Variante, und berechnen daraus ein Ergebnis das einer Beleuchtung mit D50 Licht entsprechen würde.
Slutsats: Mätningar med olika mätinstrument är för närvarande fortfarande mycket opålitliga och motsvarar inte de låga toleranser som krävs, eftersom glans, UV-komponenter och spektrala brister och degenerering av belysningsmedlen utgör svårigheter. Det finns dock lovande metoder för att kunna kompensera dessa svårigheter, om inte eliminera dem, i framtida generationer av mätinstrument.
Fler artiklar i ämnet:
Provet är mycket mörkare än bilden på min bildskärm. Varför är det så?
Kunderna blir ofta oroliga när de ser en Bevis in den Händen halten. „Der Proof des BIldes ist viel dunkler, als das Bild auf meinem Monitor aussieht. Warum ist das so? Und was tue ich jetzt?“ Für eine Abweichung zwischen Proof und z.B. der Monitordarstellung gibt es viele mögliche Gründe: Der Monitor ist nicht kalibriert Nur kalibrierte Monitore können auch Farbe akkurat darstellen. Wenn ich einen billigen Monitor kaufe und an meinen Computer anschließe, kann ich definitiv keine reelle Farbe sehen. Als Faustregel gilt: Nur ein hardwarekalibrierter Monitor hat eine ChanceLäs mer på
Alla D50 är inte likadana: standardljus och ISO3664:2009
Sedan 2009 har tryckerier och leverantörer av korrekturläsningstjänster i allt större utsträckning stött på en ny D50-belysningsstandard: ISO 3664:2009. Denna standard specificerar hur den nya D50-belysningsstandarden ska användas. Standardljus ser ut, under Bevis und Druckerzeugnisse aufeinander abgestimmt werden. Und eine Neuerung springt bei der Abmusterung direkt ins Auge: Im neuen Normlicht sind UV-Anteile enthalten, die die optischen Aufheller ansprechen, die in den Offset-Papieren häufig verwendet werden. Das Ergebnis: Im Drucksaal liegt neben einem bläulich-weiß glimmenden Druckbogen ein gelblich-fahler Proof. Woran liegt das? Die Norm kam recht überraschen und wurde innerhalb der Branche nur schlechtLäs mer på
Standardljus och metameriseffekt
är bara så bra som belysningen under vilken den betraktas. Att bara gå till fönstret eller tända ljuset i skymningen hjälper inte: vid fönstret, mellan december och juli, mellan kl. 8.00 och 20.00, mellan molnigt och soligt, finns det en enorm skillnad i belysning som gör det omöjligt att göra någon färgbedömning. Och den som tänder ljuset tänder vanligtvis en glödlampa med 2700 Kelvin en - eller ännu värre: en energisparlampa som på något sätt lyser i vissa spektrum ... en katastrof!Läs mer på
1 svar på ”Wie genau kann Druckfarbe denn gemessen werden?”